En ros så vacker när den är röd
men en ros ska vara vit för att representera död

Vi lägger den på kistan och fäller en tår
då förlusten av dig gör framtiden svår

Ingen mer glädje från en människa så varm
nej vi får söka tröst i vår egen barm

Vi älskar dig så och vi glömmer ej
vilken underbar känsla du alltid förde med dig

Ensam vill jag aldrig vara
om jag ändå lite sällskap bara

På kvällarna ibland kunde få
så mycket bättre jag då skulle må

Att vara ensam är allt annat än roligt
ett konstant mörker fast det är soligt

Lite sällskap är nog det bästa
och det behöver nog de flesta

Ett sorgebesked vi alla kan få
Och dåligt av det vi alla kan må

Men den som tar sig tid att sörja
Snabbare sin framtid kan börja

En tung väg med sorg som start
Men det blir lättare när man väl sörjt klart

Så upp nu med hakan min vän
För framtiden kommer att ljusna igen

När vi förlorar någon vi alla måste sörja
Ett nytt liv utan dig vi alla måste börja

Ett liv där du inte längre finns
Men dig med kärlek vi alltid minns

Ditt minne lever vidare med oss varje dag
I våra egna liv vi nu får ta tag

För att sörja kommer vi alla få göra igen
Tills den dag vi ses igen

Hösten är här och löven faller ner
Jag kan inte förstå att jag inte får se dig mer

Då du somnade blev en sorgedag
Och att du inte vaknade var upprörande ett tag

Men tiden läker alla sår i och för sig
Du var en del av mitt liv och jag saknar dig

Så kom den dagen
Då du tog de sista andetagen

En sorg djup för oss alla
När vi tog dina händer så kalla

En mörk framtid nu här står
Om inte en liten glimt av lycka vi snart får

Du har det bra där du är
Med vetskap om att vi alltid håller dig kär

Du var till oss alla en älskad vän
Och en vacker dag så ses vi nog igen